Förslagen regnar ner över skolan

Skolan ser ut att bli en av de hetare valfrågorna.  Förslagen duggar tätt om hur skolan ska kunna bli bättre.  En snabb tillbakablick,  2006 gick Alliansen till val på 143 punkter för en bättre skola.  Socialdemokraterna höll fast vid det gamla och hade egentligen inga nya idéer alls.  Allt var inte dåligt i svensk skola då heller men någonstans hade fokuset på kunskapsmål mm tappats bort.  Jag har själv besökt många skolor där man fastnat i ”ta hand om och tycka synd om” sina elever och det gjorde att man sänkte förväntningarna.  Allt i välmening men en väldigt missriktad sådan.  Lorraine Monroe, legendarisk rektor i Harlem,  lyckades få alla sina elever godkända trots svåra förutsättningar bland annat genom att tro att alla kan klara skolan.

Alliansens 143 punkter är i princip genomförda och vi har fått ett helt annat fokus i skoldebatten.  De nya läroplanerna och kursplanerna har förtydligat vilka kunskaper och inte minst förmågor skolan ska arbeta mot. Dessa nya styrdokument har tagits emot väl i skolan.   I dagarna anklagas alliansen för att leka Följa John med sossarna och kopiera förslag.  Då har man helt glömt historien Socialdemokraterna har i princip sagt nej till alla skolreformer i riksdagen för att i efterhand nu acceptera dem och göra dem till en del av sin skolpolitik, det handlar om betydligt större förändringar än de mindre reformer om läxhjälp mm som nu diskuteras.

Även om exempelvis utspelen om mindre klasser kan tyckas lika så finns det ganska stora skillnader.  Den största är att Alliansen faktiskt har finansierat sina förslag fullt ut vilket ju trots allt är en förutsättning för att de ska gå att genomföra.  Socialdemokraternas förslag om mindre klasser, handlar just om mindre klasser och ger inget utrymme för skolor och kommuner att själva bedöma vad som bäst behövs i deras organisation.  De nämner inte heller med ett ord eller satsar en enda krona på att bygga alla de nya klassrum som skulle behövas i många kommuner, var ska de pengarna komma ifrån?  Alliansens förslag innebär en förstärkning av resurserna till lågstadiet som innebär att skolorna kan välja om de vill anställa fler lärare, anställa fler speciallärare eller satsa på mindre klasser.

I en kommun som Sollentuna med väldigt många barn i skolåldern skulle det krävas enorma resurser för att utöka antalet skollokaler. För oss är det viktigare att satsa på fler skickliga lärare och fler speciallärare. Det allra viktigaste är att vi kommer att låta skolorna själva bestämma hur de vill använda de extra resurserna, de vet bäst vad deras skola behöver.  Gärdesskolans två-lärar-system som fått mycket uppmärksamhet är ett resultat av utveckling som skett när vi låter skolorna ha makten över hur resurserna ska användas.  Generellt så är jag övertygad om att mycket utav skolutvecklingen blir bra mycket bättre om vi vågar lita på proffessionen.  Vi bör sätta tydliga mål, vara tuffa med utvärdering och kräva ständig utveckling men låta skolorna bestämma hur de vill arbeta.

Det är Alliansens skolpolitik som börjat vända svensk skola i rätt riktning och det syns redan i skolresultaten. Alliansen är dessutom enig i sina förslag framåt och har finansierat alla förslag fullt ut.   Hur s,v och mps gemensamma skolpolitik kommer att se ut är oklart och hur den ska finansieras är inte heller klart.   Svensk skola behöver en fortsatt alliansregering för stabilitet och förbättrade resultat.

Kommentera