Varför gör inte alla så?

I måndags tillbringade jag dagen i Rosengård. Besökte bland annat Kryddgårdsskolan. Kan villigt erkänna att jag hade en del fördomar om området och skolor där. På Kryddgårdsskolan kom de helt på skam. På den skolan hade man satt tydliga mål ett var bland annat att skolan ska vara bland de fem bästa skolorna i Malmö när det gäller betyg. Enligt skolans ledning hade de slutat tycka synd om eleverna och hade höga förväntningar på alla.

Vi fick träffa flera lärare och engagemanget lyste om dem. Har gjort tillräckligt många skolbesök för att kunna känna att här finns det som behövs för att åstadkomma bra resultat.

De har också lyckats vända resultaten och är på rätt väg även om de inte ännu nått målet att vara bland Malmös fem bästa skolor. Deras ambitioner är beundransvärda men frågan är varför den typen av ambitioner inte är självklara på alla skolor. I många miljonprogramsområden har jag istället möts av ”ta-hand-om-och-tycka-synd-om”-syndromet. Lärare som säger att med det här elevunderlaget blir inte resultaten bättre. I Rosengård har föräldrar tröttnat på de dåliga skolresultaten och startat en föräldraförening för att få till förändring. Det ska bli intressant att följa deras arbete.

Kryddgårdsskolan har visat att det går att förändra och förbättra resultaten. Ett tydligt ledarskap med fokus på resultaten kommer man långt med. Min fråga är varför är Kryddgårdsskolan ett undantag? Varför ställer inte Malmös politiker krav på övriga skolor, inte minst i Rosengård. Hur länge ska de fortsätta svika eleverna i Rosengård?

Kommentera