Traditionell eller progressiv undervisning det är frågan?

Expressens debattsida har två inlägg publicerats som diskuterar arbetssätt och undervisning i skolan.  Det första inlägget rasar över att skolan använder eleverna som försökskaniner med all den progressiva undervisning som bedrivs inte minst med digitala verktyg. Många debattörer före Malin Lernfelt har varit inne på samma spår (det intressanta är att väldigt få av dem är lärare själva).  Läraren Karin Berg svarar och ryter ifrån ”Nej, vi kan inte göra som vi gjorde förr”.   Som så många gånger förr blir debatten väldigt svart/vit.

Frågan är om det är så enkelt.  Vi behöver fråga oss vad är det eleverna ska lära sig och hur lär dom sig det bäst.  Att kunna läsa, skriva och räkna är grundläggande och områden där svensk skola svikit eleverna, alltför många lämnar grundskolan utan att kunna läsa ordentligt till exempel.  Hur vi har låtit det gå så långt är en intressant fråga som förtjänar en lång egen utläggning.Det finns många grundläggande kunskaper eleverna också behöver när det gäller ex historia, samhällskunskap mm.  Vi har nyligen fått nya styrdokument som talar om vad det är eleverna behöver lära sig.  I styrdokumenten står också att elever ska lära sig att tex ge konstruktiv feedback, de ska kunna argumentera både i tal och text.  Samhället förändras och rimligen behöver vi kontinuerligt se över vad eleverna behöver lära sig, justeringar i läroplanen borde ske löpande istället för stora genomgripande förändringar med många år emellan.

Hur ska de då eleverna lära sig?  Nya progressiva metoder får skulden för att eleverna inte klarar skolan, det kan säkert ligga en del i det. Elever som förväntas ta stort ansvar själva utan att vara mogna för det, grupparbeten utan struktur och lärare som abdikerat från ledarskapet i klassrummet. Allt detta kan naturligtvis påverka resultaten negativt men innebär det att allt nytänkande kring undervisning är av ondo?  Eller är det så att det hänger på läraren?  Digitala verktyg ger nya möjligheter.  Har själv sett många exempel i klassrum där elever skriver texter, delar med lärare och klasskompisar, får feedback (både från lärare och andra elever), jobbar vidare och bearbetar sin text.  Något som Malin Lernfelt verkar tycka är av ondo.  Lärare som arbetar så säger att elever skriver längre texter och bättre texter när de arbetar så här istället för traditionellt med papper och penna.  Det förutsätter att läraren arbetar medvetet med eleverna kring hur man ger feedback och bygger upp deras förmåga att göra det konstruktivt.  Olika elever kan behöva olika mycket stöd för att klara detta och i slutändan handlar det, som alltid, om att läraren i klassrummet har tänkt igenom hur de ska lägga upp undervisningen på bästa sätt. Det är också viktigt utvärderar själv och tillsammans med kollegor hur metoder fungerar och hur de kan utveckla vidare, det är så beprövad erfarenhet skapas.

Skolan förtjänar bättre än en debatt som är så svart/vit.  Nya verktyg ger nya möjligheter men innebär inte att allt det gamla ska förkastas.  I slutändan är jag övertygad om att det handlar om en mix av metoder och verktyg.  Det finns inte en modell som passar i alla klassrum.  Lärare behöver ha en stor verktygslåda med metoder och andra verktyg, de behöver ha en bra grundutbildning och bra fortbildning.  Ger vi lärare detta så är jag övertygad om att de själva kommer att kunna välja de bästa metoderna (blandning av traditionellt och progressivt) för att eleverna i deras klassrum ska kunna lära sig det de behöver och ska kunna enligt våra styrdokument.

Politiker (och för den delen andra debattörer) bör inte kliva in i klassrummet och tala om hur lärare ska undervisa.  Vår uppgift är att skapa förutsättningar för lärare att göra ett bra arbete med sina elever och inte minst är det vår uppgift att följa upp resultaten och utvecklingen.  Vi måste återskapa ett förtroende för professionen och professionen måste också själva kliva fram och ta ansvar.

 

 

Kommentera