I Svd idag beskrivs det danska systemet med friskolor.   Det skiljer sig på en väldigt väsentlig punkt mot det svenska, i Danmark finansieras friskolorna till viss del genom avgifter som föräldrar betalar.  Det kan kosta uppåt 2000 Dkr/månad inkl fritids för en elev.  Det handlar om 24000Dkr/år , en sådan avgift begränsar naturligtvis vilka föräldrar som har råd att välja en friskola till sina barn.

I de allra flesta länder finns ett parallellt skolsystem med privata skolor som oftast helt men ibland delvis (som i Danmark) finansieras med avgifter.  Vårt svenska system är unikt, här kan alla välja skola oavsett inkomst.  Det var också det som var en av huvudskälen till att införa ett system med friskolor som finansieras med skattemedel. Vi vill inte ha ett parallellt system där föräldrar kan köpa sig en bättre utbildning till sina barn.

I det system vi hade tidigare i Sverige, när politiker och tjänstemän ritade streck på kartan och bestämde var elever skulle gå i skolan, gick det också att ”köpa” sig plats på en ”bättre” skola.  Föräldrar med god ekonomi kunde helt enkelt köpa villa eller lägenhet i närheten av den skola de ville att barnen skulle gå i , den möjligheten är inte öppen för familjer med sämre ekonomi.

Fenomenet med att köpa ett hus eller lägenhet i ett visst område för att barnen ska gå i en viss skola gäller till viss del fortfarande. Alla har visserligen möjlighet att söka fristående skolor oavsett var de bor men vi har ju fortfarande närhetsprincipen i skollagen.  Närhetsprincipen gör att det är svårt att bryta skolsegregationen i och med att den till allra största del beror på boendesegregationen.

Den diskussion vi har i Sverige idag med Reepalus utredning har helt kantrat. Vi glömmer att vi har ett unikt system med valfrihet för alla oavsett plånbok. Den grundprincipen måste värnas.  När får vi en diskussion som fokuserar på kvaliteten?

Kommentera