Skolkommissionen blev en tummetott

Regeringens största satsning denna mandatperiod var skolkommissionen – en grupp som skulle lösa svensk skolas problem. Det har gått betydligt fler än 100 dagar sedan Fridolin tillträde nu när kommissionen äntligen ska presentera sina förslag.

Jag har suttit med i den parlamentariska referensgruppen till kommissionen och sett hur relativt skarpa förslag urvattnats och urvattnats under resans gång. Från allra första början var jag starkt kritisk till sammansättningen, samtliga fackordföranden men varken SKL eller Friskolornas riksförbund fanns representerade.

Inledningsvis fick vi i referensgruppen vara med på många möten och fick även inbjudan till en del besök. Efter delbetänkandet var vårt deltagande mer begränsat. Vi fick information men var inte delaktiga i några diskussioner med kommissionen.

Det finns en hel del som är bra i förslagen. Mer stöd till huvudmän genom regionalisering av skolverket är ett förslag som är viktigt inte minst när det gäller att få kvalitet i det systematiska kvalitetsarbetet hos mindre huvudmän.

Även professionsprogram för lärare och skolledare är bra men även det kommer att dröja eftersom det ligger i en särskild utredning som inte ska vara klar förrän till årsskiftet.

Ambitionen att gå ifrån riktade statsbidrag till mer generella bidrag till huvudmännen baserat på socioekonomiska faktorer är också bra. Att riktade statsbidrag inte är ett optimalt sätt att stödja huvudmännen är känt sedan länge så där hade inte regeringen behövt invänta kommissionen.

Svensk skola behöver en bättre lärarutbildning och huvudmän behöver stöd nu för att utveckla sitt systematiska kvalitetsarbete. Det visste vi redan när skolkommissionen startade sitt arbete det regeringen åstadkommit med kommissionen är att nödvändiga reformer skjutits på framtiden helt i onödan.

Kommentera